Drömmarna som ej blir till verklighet
Jag drömmer ofta, och minns alltid mina drömmar, det är både bra och dåligt.
Inatt har jag drömt följande:
Jag var uttagen till nån dokusåpa i stil med Robinson, fast vi var 34 personer som delades in i mindre grupper. Sedan skulle vi ta oss tvärs över Australien, oldschool, inga bilar eller så. I drömmen var det mer djungel än vad jag tror de hade varit på riktigt. Vi fick heller inte äta och vissa dagar inte ens dricka vatten.
Det gicka bra för min och min grupp och i slutet var det bara jag och tre kvar i tävlingen. Det var en tjej från min grupp, sedan var det han Erik med rosa hår som åkte ur Robinson förra veckan och så var det någon som hette Per. Den här tjejen (som jag faktiskt inte minns namnet på nu) hade jag fallit för under programmets gång, men hon hade typ dissat mig, eller hon flirtade tillbaka lite men inte mer än så.
Sedan hände en incident som jag inte minns nu men jag gjorde något dumt och riskerade att vara nästa person som åkte ut så jag lycklades övertala Erik att gå in i en pakt med mig, vilket gjorde att jag kunde hålla mig kvar. Jag minns inte exakt men jag vann allafall hela tävlingen tillslut och jag å den där tjejen upplevde lite ömsesidig kärlek, sedan när vi var i Sverige igen tappade vi kontakten.
Fast i slutet av drömmen träffades vi på nått sketet Kebabhak där jag var med Depe å käkade i drömmen. Många sånna där "jag har saknat dig kramar".
Varför lyckas jag bara bli kär i mina drömmar? Händer ju var å varannan vecka, det är bara ångest att vakna upp...
Jag brukar iofs drömma rätt sjuka saker, jämt. Men vore kul om de hände nått kul på riktigt med.
Jag önskar jag kunde uppfinna den där makapären som jag ville uppfinna som barn, ni vet den som spelar in ens drömmar så man kan se dem på video sen...
Inatt har jag drömt följande:
Jag var uttagen till nån dokusåpa i stil med Robinson, fast vi var 34 personer som delades in i mindre grupper. Sedan skulle vi ta oss tvärs över Australien, oldschool, inga bilar eller så. I drömmen var det mer djungel än vad jag tror de hade varit på riktigt. Vi fick heller inte äta och vissa dagar inte ens dricka vatten.
Det gicka bra för min och min grupp och i slutet var det bara jag och tre kvar i tävlingen. Det var en tjej från min grupp, sedan var det han Erik med rosa hår som åkte ur Robinson förra veckan och så var det någon som hette Per. Den här tjejen (som jag faktiskt inte minns namnet på nu) hade jag fallit för under programmets gång, men hon hade typ dissat mig, eller hon flirtade tillbaka lite men inte mer än så.
Sedan hände en incident som jag inte minns nu men jag gjorde något dumt och riskerade att vara nästa person som åkte ut så jag lycklades övertala Erik att gå in i en pakt med mig, vilket gjorde att jag kunde hålla mig kvar. Jag minns inte exakt men jag vann allafall hela tävlingen tillslut och jag å den där tjejen upplevde lite ömsesidig kärlek, sedan när vi var i Sverige igen tappade vi kontakten.
Fast i slutet av drömmen träffades vi på nått sketet Kebabhak där jag var med Depe å käkade i drömmen. Många sånna där "jag har saknat dig kramar".
Varför lyckas jag bara bli kär i mina drömmar? Händer ju var å varannan vecka, det är bara ångest att vakna upp...
Jag brukar iofs drömma rätt sjuka saker, jämt. Men vore kul om de hände nått kul på riktigt med.
Jag önskar jag kunde uppfinna den där makapären som jag ville uppfinna som barn, ni vet den som spelar in ens drömmar så man kan se dem på video sen...
Kommentarer
Trackback
